Jag har under dryga halvåret varit tillsammans med en tjej vars liv i mångt och mycket varit ett rent helvete.

För att inte blottgöra allt handlar en del av hennes liv om relationer med våldsbenägna män.  Våldet har både varit av fysisk och psykisk art.

Det jag frågar mig är ju naturligt - hur män (om man nu kan kalla dem det) kan utöva våld mot kvinnor. Lika frågande är jag till hur man är funtad som är kvar i en sådan relation?  Nu vet jag att jag kanske får reaktioner...men det tar jag.

Jag har bl a förstått  att kvinnan tänker att hon tror sig kunna förändra mannen och göra honom så där perfekt som hon har en vision om.

Men om misshandeln pågår i timmar, återkommer gång på gång och pågår i veckor månader och tom år. Vad är det då som gör att de fortfarande stannar kvar? Och om man har barn tillsammans...är det inte att nedprioritera barnet att inte lämna förhållandet?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det kommer inte att hålla mellan oss.   Jag känner att jag tappar mig själv och inte kan sätta gränser. Jag försöker hitta på ursäkter för att slippa känna ångest. Vill träffa henne. Helst varje dag. Vara nära och med henne. Men känslan är ...

Jag träffade henne en vecka in i december 2008. Hon fann, fångade och kramade mitt hjärta från första dagen. Vi träffades på ett sätt jag aldrig kommer uppleva mer i livet, och jag var beredd att säga hur mycket jag älskade henne samma kväll. V...

Jag har varit på ett antal föreläsningar av skilda kvalitet där det förordas att man skall leva här och nu, våga drömma, lämna det förgångna osv...Tanken och viljan är ju underbar och rätt om bara verkligheten varit en annan.Det senaste året har inne...

En av mina bästa vänner, Håkan sålde in Spotify för ett halvår sedan... Jag började använda det för någon vecka sedan...och kommer inte sluta. Allt man önskar sig i musikväg, några fingertoppar bort. The Papa Roach och Forever så här på eftermiddagen...

Det har nu gått fem år sedan vi delade på oss. Vi bestämde direkt att dela tiden 50/50 och jag fick min finaste A varannan vecka. Tänk att tiden går och man vänjer sig vid en sådan sak. I början hade jag oerhört svårt att förlika mig med tiden utan ...