Min flickvän äger sedan ett år en hund . Anton, en Parson Jack Russel.

Varken hon eller jag är "hundmänniskor". Snarare tvärtom.

Ja jag vet, val av hundras kan diskuteras - men det går inte att komma i från att den är fin.

Den är jättefin. Om inte...

I Amelia går att läsa följande inlägg:

Du äger inte en Jack Russel. Den äger dig.

Du sover aldrig ensam.

Du äter aldrig ensam.

Du har alltid sällskap i badrummet.

Det är din plikt att roa din Jack Russel. Alltid.

Du går aldrig ut med din Jack Russel. Den går ut med dig.

-Härligt..hade min flickvän sagt åt detta ... :)

Alla barn som kommer i vägen för Anton älskar honom, denne krabat som även  går under namnet Snudan, Djuret, Monstret och andra mindre passande tilltalsnamn :)  Alltid finns "å herregud" nära till hands när man talar om hunden.

Jag blir aldrig hundägare.